Blogg

Alla blogginlägg

Funderingar i Sibirien

19/07/2018

Författare:
sofia

Bergstoppar ses sedvanligt som himlens och jordens mötesplats. Man kan tänka sig bergen vara en passage från en nivå till en annan, som ett gränsområde mellan det världsliga och det själsliga. Hos mig väcker bergstoppar nyfikenhet gentemot (samt en aning om) en “högre makt”. Berg ses ju så ofta som bildligt uttryck för sökandet av ett högre potential och spiritualitet. Metaforen har tydligt satt sin präglan på mig, jag börjar lätt spana efter meningar och betydelser, och inte bara i närheten av berg. Mitt personliga sätt att lätt söka och leta efter mening och betydelse också där det inte finns, är en egenskap som också hjälper mig i mitt skådespelararbete.

På min resa i Sibirien och Altai blir jag medveten om att då saker händer, börjar jag ibland känna efter ifall händelsen sker då detta “något” är närvarande eller frånvarande. Då jag anar det senare, känns händelserna mycket avgörande och dramatiska. Det handlar inte om kausalitet, endast en känning. I såna stunder tycks det inte existera en neutral position av händelser, allt är så avgörande. Så här känner jag ibland också då jag spelar, och ibland fokuserar jag tanken gentemot det frånvarande/närvarande som en medvetet vald teknik. Händelser och aktioner på scen “färgas” då jag är mottaglig att känna efter närvaron eller frånvaron av detta “något”. För mig handlar detta inte om att uppskatta kvaliteten på uppträdandet (dåligt-bra), utan det handlar om ett sätt att koncentrera mig, att se situationer, personer och föremål med nya ögon, ett sätt att upptäcka föreställningen på nytt.

Människan är ett litet kräk som söker efter mening och betydelse, konstaterar jag på resan och ibland också då jag är på scen. Det att jag kan lita på mig själv eller andra, eller helt enkelt känna efter, ana och vara lyhörd, hjälper ofta mot obehaget som föds då jag inser hur liten och ensam jag är. Ibland måste man bara resa för att få denna tanke/aning artikulerad. Och resan, den fortsätter ju resten av livet.

 

Vi vandrade och tältade i närheten av Beluhaberget, inom naturskyddsområdet Katun. Katun är beläget vid gränsen av Central-Asien och Sibirien, grannar i nord Kemerovo, i öst Hakkasia, Tuva och Mongolien, i söder Kina, i  sydväst Kazakstan och i nordväst Altais distrikt. Området hör till Unescos världsarvslista under namnet “Altai Golden mountains”